hej mina vänner.

hur har ni den kväll? eller natt ? 

eller kanske är det dag nu? 

ingen vet, när detta blir läst.

jag har haft en lugn kväll med noah.

vill gratta honom på sin födelseag, vilket var igår, men kan gratta honom nu för han har namnsdag idag. hur som helst, vi har bara tagit de lugnt och sett film, flickan från ovan.

 den sög faktiskt, och boken är 18 gånger bättre än filmen.

men jag antar att egentligen inte satte mig här för att skriva om min kväll.

ne jag vill nog något mer än så. 

mitt huvud snurrar runt, runt och de verkar inte vilja sluta heller.

men ikväll har jag inget i mot de, visst jag är trött som tusan, men det är fina tankar nu, målinriktade tankar.

och jag kan nog tacka 3 personer för dom tankarna.

så tack till er.

Den första - sa att aldrig släppa in rädslan så mycket att den hindrar en, man ska aldrig stanna kvar för att man inte vågar, man ska våga och i så fall misslyckas.

men aldrig skita i något för att man är för rädd. och inte speciellt när man kan förlora så mycket som jag kan.

Den andra - värmde ett fryset hjärta med varma ord. (den vackraste ensamma stund jag någonsin haft, har jag upplevt idag.) 

Den tredje sa - Kom ihåg vägen som tog dig dit du ville. men glöm vägen tillbaka.

Om jag ber dig titta dig runt just nu, så tror jag att dina ögon ser något annat än vad som egentligen är framför dig. du vet vad det betyder, du kan redan gå, så gå. du hittar din egen väg, du kan de här. för kom ihåg vars du började, se var du är nu, och känn efter vars du vill vara.Blunda och du vet, som jag vet, att du sitter på fel plats. Du kan gå nu, och du vet de. Jag ber dig att släppa, släpp, taget. du vågar, och du vet att du kan. 

Vad enkelt de låter.

och egentligen är det säkert de.

men varför bara köra den enkla vägen? 

det vore ju helt klart inte min stil :)

Men jag vet att de inte funkar som det är just nu, det är för mycket, hela tiden.

ni vet det är en otrolig påfrestning när man känner att livet står i vägen för en.

för det är precis så jag känner. eller mina två liv, som jag så gärna vill pussla ihop. av hela min kraft skulle jag vilja föra dom samman, så hårt och så nära det bara går. jag kommer alltid ha kvar dom två, men ett mer än det andra.

och jag vet vilket jag vill ha närmast, det är inte de. och jag vet att jag inte ger upp något. men jag måste välja, och det är kanske där ångesten ligger.

att jag måste faktiskt välja, men man kan inte vara överallt. jag kan inte rädda hela världen, jag kan inte vara överallt. och jag vet de, men ändå.

jag vill lägga till men ändå. men jag vet att de inte funkar så.

jag är blond men inte totalt dum.

jag vill inte missa detta på grund av rädsla.

för om någon säger jag tror inte du är redo.

tror den fel, för det är jag. men jag är rädd.

och det är det trappsteget jag måste över.

för jag behöver inte klara allt det här själv, jag har gått själv och jag har överlevt fast livet har slagit mig hårt, egentligen vet jag att jag kan. att jag klarar det.

jag är rädd, och jag måste få vara det.

men det är ingen ursäkt att inte göra det. ingen alls.

jag vill bara vara överallt.

jag vill verkligen vara överallt.

men om sanningen ska fram, vill jag vara på ett ställe på grund av alla andra än mig själv, kom fram till de idag under en pratstund. allt jag pratade om hade med andra att göra, och när jag själv ser de så, förstår jag att personen har rätt.

men är det så fel? 

ja.

egentligen.

troligen.

men det är också en självklarhet genom att jag älskar dom personerna.

men i mitt eget liv, för min egen skull, nej. inte det här.

jag vet.

jag vet verkligen.

men vet inte varför jag inte gör något.

Jag måste bara komma dit jag egentligen är. 

hur enkelt är egentligen inte det ? 

Dumma liv. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer att sluta blogga här nu.   jag har bestämt mig för att återgå till den jag en gång lämnade. har länge puttat undan de gamla för att jag önskar det aldrig hänt. men så är det inte, det är kvar och kommer alltid vara kvar.   men ...

från tårna och hela vägen upp. från ena armen till den andra. och genom hela hjärtat. är jag glad.   to day it is a good day.   och tack för dom glada dagarna!   De var allt      / Tack för mig           ...

dagen efter.. det är nu när de ekar i huvudet var de värt de ?  jag mår inte dåligt, men jag är otroligt seg och har ingen ork. men försöker ändå ladda om för kvällens fest. blir kräftskiva med jobbet och de känns faktiskt jätte kul! har mi...

Sitter här i min lilla bubbla och kom på att jag inte vet vilken dag de är? Nu kollat. torsdag!   jag har egentligen inte tid att sitta här, jag vet inte vad jag är stressad över men jag är de. det är mycket som händer i dag, både för mig själv...

sitter nu i min lägenhet  och den är så tom den är så tyst och de suger att vara här...   efter två underbar veckor med Patrik, så känns det inte likadant att komma hem till en tom lägenhet igen. är van att han ska vara här.   Jag sakna...